Stress, ensamhet och livsmening: det är frågor som påverkar vår hälsa minst lika mycket som mat och motion. Ändå glöms de ofta bort i samhällsdebatten. Svenska kyrkan borde vara en tydligare röst för människans inre liv.
Vi talar ofta om fysisk och psykisk hälsa, men alltför sällan om den tredje dimensionen: den existentiella hälsan. Det handlar om människans behov av mening, sammanhang, tillit och hopp, faktorer som är avgörande för hur vi mår, men som sällan får plats i vår tids folkhälsosamtal. Det är dags att ändra på det.
Här har Svenska kyrkan ett unikt uppdrag och en möjlighet att göra skillnad. Kyrkans rötter finns i det existentiella samtalet. Det är där vi ställer de djupaste frågorna: Vem är jag? Vad är meningen med livet? Hur hanterar jag sorg, skuld och oro? Men under lång tid har detta uppdrag fått stå i skuggan av administrativa utmaningar och interna strukturer.
Svenska kyrkan måste ta tillbaka sin roll som en plats för det existentiella samtalet. Församlingar kan erbjuda samtalsgrupper, stilla rum, retreater, vägledning, musik och kultur som ger människor plats att stanna upp, reflektera och hitta fotfäste i en skakig tid. Det gör många församlingar redan, men vi kan göra mer.
Detta är inte bara “mjuk” verksamhet, det är förebyggande folkhälsoarbete. Forskning visar tydligt att existentiell hälsa påverkar återhämtning från sjukdom, psykiskt välbefinnande och social sammanhållning.
För att detta ska bli verklighet krävs att vi prioriterar området. Vi behöver stärka kompetensen i församlingarna, samverka med vård, skola och civilsamhälle, och inte minst: våga prata om tro och mening på ett öppet och inkluderande sätt, utan färdiga svar eller mallar.
Kyrkan får inte nöja sig med att vara en vacker kuliss för dop och begravningar. Den måste vara en aktiv medspelare i människors vardag, inte minst när livet skaver. Då kan vi bidra till ett samhälle där fler får kraft att leva, inte bara överleva.
Magnus Nystedt (C), kandidat till stiftsfullmäktige i Västerås stift och kyrkomöte