I en tid när samhället slits isär av polarisering, hat och misstänksamhet mot den som är annorlunda, är vår kyrka kallad till något större. Vi är kallade att vara ett heligt rum av nåd, gemenskap och motstånd, mot splittring, tystnad och likgiltighet.
Svenska kyrkan är inte vilken organisation som helst. Den är Kristi kropp på jorden, ett andligt hem för miljoner människor, från det nyfödda barnet i dopets vatten, till den sörjande vid graven. Det är vår kallelse att vara en öppen famn för den som söker, tvivlar, längtar eller har blivit sårad. Men öppenhet är inte detsamma som att vara gränslös. I vår öppenhet måste vi också stå fasta i vår tro, i vår tradition och i det uppdrag vi har fått.
Vi lever i en tid där krafter, både inifrån och utifrån, försöker omforma kyrkan till något annat än det hon är. Det kan också handla om att exkludera människor på grund av kön, sexualitet, etnicitet eller bakgrund, som om vissa skulle vara mindre välkomna i Guds hus. Vi måste säga ifrån.
Vår bön för Guds hus måste därför vara dubbel: vi ber både om enhet och om urskiljning. Vi ber att kyrkan ska vara ett hem för alla, där ingen är för främmande, för trasig eller för olik för att rymmas. Men vi ber också att kyrkan ska ha mod att stå emot de krafter som bryter ner, splittrar och förvanskar det som är heligt. Det betyder att vi, i Jesu efterföljd, välkomnar med öppna armar, men också med öppna ögon.
Magnus Nystedt (C), kandidat till stiftsfullmäktige Västerås stift och kyrkomöte