Det har förekommit några insändare nyligen i kölvattnet på hen-debatten. Med anledning av det ville jag framföra några egna synpunkter, inte direkt inriktat på just hen-debatten men mer allmänt om Svenska kyrkan.
Som förtroendevald i Svenska kyrkan sedan valet förra året har nu mina uppdrag dragit igång på allvar. Jag har haft förmånen att träffa andra förtroendevalda såväl som personal i olika sammanhang.
Den tro, det engagemang och den värme jag möts av överallt gör att jag känner mig välkommen och hemma. Till exempel var jag nyligen på sammanträde och utbildning med stiftsstyrelsen i Rättvik. Biskop Mikael Mogren föreläste för oss om en passage i Bibeln.
Den kunskap och passion han visade upp för den kristna tron undgick ingen. Jag är stolt att ha honom som den främsta företrädaren för Svenska kyrkan i Västerås stift.
Mycket av diskussionen om Svenska kyrkan förs idag på sociala medier. Tyvärr lämpar sig sociala medier inte väl för den typen av ingående diskussioner som krävs för att verkligen gå till botten med de frågor vi har framför oss.
Visserligen finns det en stark inneboende kraft i sociala medier, det har inte minst #metoo visat. Men Svenska kyrkans framtid bör inte avgöras på sociala medier.
De viktiga beslut som vi måste fatta ska inte göras på basis av en facebooktråd eller en rad tweets. Att spy galla över domprost Susann Senter på sociala medier åstadkommer inte mycket. Snarare gör det många människor ledsna över den ton och det tilltal som används, faktiskt oavsett var man står i sakfrågan.
Vissa verkar mena att allt i Svenska kyrkan ska vara precis som det alltid har varit, vad nu det innebär. Jag förstår att det finns en bekvämlighet och en poäng med att behålla vissa aspekter av kyrkans liv och verksamhet oförändrade men samtidigt måste vi hela tiden också utmana och förändra.
Det gör i alla fall den kyrkan jag engagerar mig för. Förutom vad Jesus ställde till med själv för sådär 2000 år sedan är väl Martin Luther en av de större nydanarna i kristendomens historia. Och de två är väl ändå två ganska viktiga personer för Svenska kyrkan.
För mig är Svenska kyrkan en stor familj som generöst välkomnar alla som söker sig till hen (!), som sprider evangeliet där och när det finns möjlighet. Vissa menar att kyrkan har låga trösklar och högt i tak, det tycker jag är en bra liknelse.
Vi har inget kristendomsprov där du måste nå en viss nivå för att duga, vi har inget krav på att du ska tjäna en viss mängd pengar eller ha en fin jobbtitel, vi har inte heller något krav på att du ska ha svenskt pass eller på andra sätt klassas som svensk.
Allt det tycker jag är bra och något jag vill att vi bygger vidare på. Du duger precis som du är, helt enkelt. Inskränkthet är inte vägen framåt, istället är det öppenhet och generositet i Jesus fotspår som bör gälla.
Jag vill avsluta med att säga att jag tror vi som har förtroendeuppdrag i Svenska kyrkan måste vara med i den offentliga debatten. Kyrkans kommunikatörer gör ett bra jobb och det ska de fortsätta med. Men vi har utsetts av väljare att fatta kloka beslut för kyrkans framtid.
I det uppdraget tycker jag också det ingår att göra sin röst hörd i debatten som förs, vare sig det är i tidningen eller på sociala medier. Det går inte att vänta till nästa val är här. Vi måste höras även mellan valkampanjerna.
Magnus Nystedt (C)
förtroendevald i Svenska kyrkan Västerås